Ventilation av vindar och snedtak
Att vintertid ventilera välisolerade kallvindar innebär ökad risk för kondensutfällning och därigenom risk för fuktskador på vinden. Takfotsventilation bör således undvikas.
- Antalet skador på kalla ventilerade vindar har ökat markant de senaste åren.
- Nya rapporter visar att upp till 60% av kallvindar (södra/västra Sverige) har mögelpåväxt.
- Enligt en ny utredning från Boverket så är orsaken framförallt ”systematiska byggfel”.
Åsikterna om hur man ska undvika och åtgärda problemen är många
Det finns en utbredd tro att ventilationens uppgift är att föra bort fukt, men historiskt sett så har uppgiften varit en annan.
Anledningen till vindsventilering i äldre tider syftade mer till att skapa kalla yttertak och därmed hindra snöavsmältning med efterföljande istappsbildning vid takfoten.
En byggnad med god värmeisolering i tak och vindsbjälklag, samt ett bra lufttätt skikt, har liten eller ingen värmetransport genom konstruk-tionen. Värmeisoleringen hindrar därmed (vilket är avsikten) att de yttre delarna av konstruktionen tillförs värme inifrån.
Temperaturen i de yttre delarna kommer därför att ligga nära uteluftens temperatur i stället för som tidigare ha varit några grader varmare.
Vanliga orsaker till skador på undersida yttertak, kan antingen vara kraftig ventilation av uteluft vid takfoten, regnläckage eller snö utifrån, eller då fuktig och varm luft läcker upp från innemiljön till vinden och kondenserar där. Lufttätheten är en mycket viktig aspekt hos kallvin-dar. Normalt sett råder ofta ett visst övertryck i den övre delen av en byggnad. Då och därför kan minsta otäthet medföra stor fuktkonvek-tion/fuktutfällning till vinden.
Kallvindar är normalt som torrast under sommarhalvåret då bland annat solstrålningen mot taket hjälper till att torka ut vindsutrymmet. Tyvärr är det annorlunda på vintern.
De flesta problem uppstår under vinterhalvåret då uteluftens relativa fuktighet är högst, solstrålningen mindre intensiv och dagarna kortare. Temperaturen på kallvindar är då också betydligt lägre än under sommarhalvåret och luften kan bära mycket mindre fukt. Fuktig luft som sipprar upp på vinden från bostaden resulterar därför i förhöjd fuktighet.
Nattutstrålningen får numera större betydelse i nybyggda kalla vindsutrymmen
Det betyder att under nätter med klar himmel kan insidan av yttertaket får en lägre temperatur än uteluften vilket resulterar i kondens på takets kylda undersida.
Det är viktigt att notera att fukten i detta fall kommer från uteluft som kondenserar på råspontsytan, det vill säga ökas ventilationen kom-mer problemen bara att förvärras genom att det kommer in mer uteluft som medför till ännu mer kondens på råspontytan. Det innebär även att problemet kvarstår även om vindsbjälklaget är fullständigt tätt.
Ju bättre man isolerar, desto kallare blir det på vinden och risken för fuktskador ökar
En lufttätad kallvind med kontrollerad ventilation visar enligt beräkningsresultat tydligt på en kraftigt reducerad eller helt eliminerad risk för mögelpåväxt. Dock kan det finnas ett behov av att ventilera vinden sommartid, och då med gavelventilation eller takhuvar.
Reducerad ventilation kan vara olämplig under byggskedet vid nyproduktion. Höga fukttillskott från gjuten platta, målning m.m, kan medföra förhöjda fuktnivåer i råspont och takstolar under lång tid, samtidigt som det är svårt att garantera lufttätheten. Det är bra att ha en avfuktare under en tid stående på vindsbjälklaget. Det bör vara god ventilation under byggskedet (som sedan under driftskedet minimeras).
Tidpunken för färdigställandet av vinden har mycket stor betydelse för fuktnivån i råsponten, under framförallt den första vintern.
Att torka ut en ventilerad takkonstruktion som är klar i början av oktober tar ca: 8 månader, för att hamna på en stabil nivå, medan samma tak som färdigställs i början av april har en uttorkningstid på endast en månad.
Den bästa förbättringen fås då taket förses med 50 mm isolering. Man placerar isoleringen på råsponten under takpannorna. Det gör att temperaturen på vinden stiger markant och därmed minskas den relativa fuktigheten. Ytterliggare en effekt som uppstår är att kondensrisken på råsponten blir lägre då taket inte kyls under klara nätter.
En vanlig underlagspapp är ångtät och hindrar diffusion (att invändig fukt kan vandra uppåt igenom råspont och takduk, till luftningen under tegelpannorna.) Därför bör man använda en diffusionsöppen takduk.
För att skapa ett pararelltak med god fuktsäkerhet krävs en konstruktionslösning som är vattentät mot nederbörd och utvändig kondens, men samtidigt tillåter uttorkning så att byggfukt, fuktkonvektion och fuktdiffusion inifrån inte ska ackumuleras i konstruktionen och orsaka höga fukttillstånd.
Funktionen hos dessa takdukar är att de medger uttorkning, utgör ett vindskydd, avleder kondens och läckagevatten från taktäckningen, avleder nederbördsvatten under byggtiden och är genomtrampningssäkra. Ett diffusionsöppet underlagstak kan vara förlåtande (medge uttorkning) om lite fukt händelsevis skulle byggas in eller att lite fuktig inne-luft skulle tränga ut i konstruktionen.
Plyfaskivor och masonit bör undvikas på tak, då de är täta och känsliga
Har ni ett äldre hus med virke eller stickspån utan takpapp, så behövs heller ingen luftspalt. Då har ni en diffusionsöppen konstruktion som släpper ut den vattenånga som finns i luften. Men skulle ni lägga på en tät underlagstakpapp, så får ni en helt annan situation.
Den främsta orsaken till fuktskador på yttertak är kunskapsbristen i projekteringsstadiet.